Sommaren är definitivt över – och därmed också semestrarna.
Indy har i några veckor haft både husse och matte hemma. Dessutom åkte han till Karelen i 10 dagar med husse och där fanns svärmor och svärfar som gav honom oanade mängder av uppmärksamhet.
Så nu när vardagen infinner sig samtidigt som det gråa vädret – så tycker Indy att han liksom inte riktigt står i centrum så mycket som han skulle vilja.
Resultatet är en gnällig och rastlös hund som till och med gnäller när vi båda råkar vara hemma – bara för att ingen masar sig till hans ända av soffan och kliar honom på magen.
Ett tag gick det bra. Det var precis när vi fått hem vår nya säng och madrassen som ska vara tryckavlastande och bekväm är tydligen det för hundar också.
För de första dagarna kunde vi knappt få Indy ur sängen.
Annat är det nu.
Vi stålsätter oss för dreverns envishet och inser att vi måste genomlida några veckor av gnällande eftersom Indy inte kommer ge upp i första taget.
Det får bli distraherande söklekar och långa promenader.
Men vi bestämmer när och hur långt eller hur länge.
Och tiden däremellan får vi väl eventuellt använda öronproppar…