I vanliga fall har Indy sina rutiner.
Man går upp vid 09.00, går på första långa rundan, gör nummer ett och nummer två, kommer hem och sover en stund på soffan, äter frukost, sitter och tittar ut genom fönstret tills det är dags för promenad nummer två vid 11.00.

Därefter rullar dagen på med lite lek, mer sömn och mer promenader och så träning förstås. Vid klockan 18.00 äter man middag och vid klockan 20.00 går man sista långa promenaden och gör nummer ett och nummer två innan man somnar i biblioteket, framför brasan eller i soffan.
När klockan blir 22.00 talar man om för husse eller matte att det är dags att gå till sängs på riktigt och då går man på en liten kisstur utanför dörren och sedan går man till sovrummet och somnar för natten.
Fast om husse och matte dröjer för länge med att göra en sällskap så går man förstås och hämtar dem.

Nu när Mandi löper är Indys alla rutiner helt uppåt väggarna. Första rundan vill han göra klockan 06.00, äta är ganska ointressant och däremellan ylar man och gnyr såvida man inte somnar en stund av ren utmattning.
Tack och lov så varar inte löp mer än två till tre veckor.
Men nog räcker det för att driva oss till vansinne.
Och stackars Indy kommer nog att sova i en vecka så som han stressat.
När han hade det som värst låg han på mitt bröst och blev kliad på magen för att bli lite lugnad.
Samtidigt ylade han i högan sky.
Ibland är det inte lätt att vara hund.

Flickvännen Mandi löper.
Igen.
Senaste löpet var i november.
Och innan dess i juni.
Det innebär att av årets 52 veckor kommer Indy yla i 6 veckor. Det är 42 dagar med sömnbrist.
Tack och lov tycker Mandis ägare att tre löp per år är för mycket för dem med så när Mandi har löpt färdigt den här gången så är det för sista gången.
Samtliga ägare av hanhundar i området är dem evigt tacksamma…

När jag nämnde Mandis täta löp för en vän som är väldigt mycket mer insatt i hundar och deras cykler berättade hon att tre löp per år inte är så ovanligt numera.
Och veterinären i Vichtis som undersökte Mandi sa samma sak.
Dessutom är det många tikar som tydligen har det ganska jobbigt mentalt både före och efter löp så det är många veckor som går åt till skendräktigheter och psykisk berg-och-dalbana.
Mandis ägare räknade ut att med tre löp per år så är det minst fyra månader som Mandi har det besvärligt och är besvärlig.
Visst hade de räknat med löpperioderna när de skaffade Mandi. Men inte riktigt så många!
Så jag förstår om de funderar på sterilisering.
Själv får vi ta omvägar runt Mandis hus de närmsta veckorna.
Och hoppas på att det dämpar ylandet.

Så här i sportlovstider har vi fått besök av min syster och hennes två barn.
Meningen var att de skulle få ”uppleva en riktigt vinter” – vilket de just det här året kunde gjort på hemmaplan i Skåne, men här finns i alla fall tillägget finsk kyla. :)

Indy ÄLSKAR gästerna. Han får så mycket uppmärksamhet och blir så ompysslad att han mest ligger på sidan hela tiden och blir kliad på magen. Min syster följer han efter precis överallt. När de först kom och hon försvann in på toaletten en stund satt han och ylade vid dörren…
Och han är överlycklig när han får följa med ut och åka skidor. Eller ja – någon av oss promenerar med honom medan resten åker skidor.
Fast han blir lite för exalterad och plötsligt har han trasslat in sig bland stavar och skidor och på marken ligger en frustrerad skidåkare medan Indy glatt skuttar runt och tycker att livet leker.
Mina förhoppningar om att en dag kunna fästa honom i ett sådant där midjebälte så han kan springa intill när jag skidar har grusats något.
Men skam den som ger sig. Nästa år kanske Indy kan vara min draghjälp i uppförsbackarna.

Tillbaka efter en tur på skidor.

I söndags när vi var ute på kvällens sista promenad mötte vi på vägen en av grannarna med deras lilla hund som troligen är någon form av terrier.
Ganska gammal är han i alla fall och har inte riktigt klarat av Indys ungdomliga energi.
Men några dagar tidigare hade de träffats och faktiskt lekt lite med varandra – Maxi var då lös medan jag hade Indy på ett långt flexikoppel.
Nu var de båda kopplade – och Maxi blev lite gruffig.
Då lyfte Indy sitt bakben och helt sonika kissade på Maxi!
Vi blev förstås väldigt generade och chockade.
Jag har aldrig hört talas om att en hund skulle kissa på en annan hund!
Visst har hanhundar sina kiss-krig när de springer och pinkar på samma ställe 700 gånger efter varandra.
Men det här…
Någon som varit med om något liknande???

I dag fyllde Indy 1 år! Svårt att tro att det har gått ett helt år sedan vår kennel meddelade att valparna fötts och att det fanns en lite Drever-hane som väntade på att få komma hem till oss!

Dagen blev händelserik för Indy – föst fick han en present från husse och matte. En Dog Pyramid fullstoppad med torkade kyckling- och leverbullar.
Sedan blev det lek i snön, flera långa promenader och pricken över i:et – en lång lekstund med Mandi.
Dessutom kom Mandi hem på kalas och åt tårta med Indy.
Ren lycka!
Tårtan bestod av två stora burgare gjorda på köttfärs, morötter, ärtor och ägg och fyllningen var keso och pasta. :)
Dekorationerna var pasta, torkade leverbullar, korv och som ljus en torkad fisk. Mycket uppskattad tårta!

Nu sover Indy som en sten. Det är inte varje dag man fyller år och får en dag smäckfull med upptåg!

Här är lite bilder från 1-åringens stora dag!

Indy leker med sin nya Dog Pyramid

Indys tårta – av köttfärs, morötter, ärtor, ägg och fylld med pasta och keso. Fisken fick symbolisera ett ljus.

Tårta är gott…

… otroligt gott med tårta!

Mandi tuggade sig igenom tårtan och några ben. :)