Den här veckan har Indy lekträff med Mandi varje morgon klockan 07.30.
Matte jobbar dagtid och har lovat att ta ut Indy på första rundan så husse får dra sig en stund till.
I dag på morgonen träffade vi av en slump Mandi med hennes matte. Medan hundarna busade berättades det för mig hur Mandi protesterar mot att vara ensam på dagarna.
I fredags hade tre högar väntat innanför dörren – och när en Gran Danois bajsar är det inte små överraskningar utan ganska stora.
Allt hade varit bra ett tag efter att Mandi vant sig vid sitt omplaceringshem. Men sedan åkte familjen bort över en helg och Mandi fick vistas hos vänner.
Efter detta har hon återigen börjat visa sitt missnöje genom att göra ifrån sig inomhus.
Och Mandis matte är förtvivlad.
Det är tydligt att Mandi är rädd för att bli övergiven.
Men hur fixar man en sådan osäkerhet – speciellt när det handlar om en  omplaceringshund där man inte känner till hela historien om vad hunden varit med om innan?

Den här veckan provar vi med att låta Mandi leka med Indy innan hon får gå hem för att vara ensam i några timmar. Men om någon annan har erfarenhet av ett liknande problem och kan ge några goda råd så tas de tackasmt emot!